1629-1684 Dutch Pieter de Hooch Galleries De Hooch was born in Rotterdam to Hendrick Hendricksz de Hooch, a bricklayer, and Annetge Pieters, a midwife. He was the eldest of five children and outlived all of his siblings. He studied art in Haarlem under the landscape painter, Nicolaes Berchem. Beginning in 1650, he worked as a painter and servant for a linen-merchant and art collector named Justus de la Grange. His service for the merchant required him to accompany him on his travels to The Hague, Leiden, and Delft, to which he eventually moved. It is likely that de Hooch handed over most of his works to la Grange during this period in exchange for board and other benefits, as this was a common commercial arrangement for painters at the time, and a later inventory recorded that la Grange possessed eleven of his paintings. De Hooch was married in Delft in 1654 to Jannetje van der Burch, by whom he fathered seven children. While in Delft, de Hooch is also believed to have learned from the painters Carel Fabritius and Nicolaes Maes, who were both early members of the Delft School. He became a member of the painters' guild of Saint Luke in 1655, and had moved to Amsterdam by 1661. The early work of de Hooch, like most young painters of his time, was mostly composed of scenes of soldiers in stables and taverns, though he used these to develop great skill in light, color, and perspective rather than to explore an interest in the subject matter. After beginning his family in the mid-1650s, he switched his focus to domestic scenes and family portraits. His work showed astute observation of the mundane details of everyday life while also functioning as well-ordered morality tales. These paintings often exhibited a sophisticated and delicate treatment of light similar to those of Vermeer, who lived in Delft at the same time as de Hooch. 19th century art historians had assumed that Vermeer had been influenced by de Hooch's work, but the opposite is now believed.   Related Paintings of Pieter de Hooch :. | A Woman Peeling Apples | interior med lasande ung dam | The Courtyard of a House in Delft | Cardplayers in a Sunlit Room (mk25 | Dune Landscape |
Related Artists:
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Gerard de Lairesse
Gerard or Gerard de Lairesse (11 September 1640 or 1641 - June 1711) was a Dutch Golden Age painter and art theorist. Lairesse was born in Liege. His broad range of talent included music, poetry, and the theatre. He was perhaps the most celebrated Dutch painter in the period following the death of Rembrandt. His treatises on painting and drawing, Grondlegginge der teekenkonst (1701) and Groot Schilderboek (1707), were highly influential on 18th-Century painters like Jacob de Wit. Students of De Lairesse included the painter Jan van Mieris. He died in Amsterdam.
Edwin Blashfield
(December 5, 1848 - October 12, 1936), an American artist, was born in New York City. He was a pupil of Leon Joseph Florentin Bonnat in Paris beginning in 1867, and became (1888) a member of the National Academy of Design in New York. For some years a genre painter, he later turned to decorative work, where his academic background in painting and extensive travels to study fresco painting in Italy melded in work marked by rare delicacy and beauty of coloring. Considered a leading muralist of the late 19th century, he painted mural decorations or created mosaics in a number of places associated with the American Renaissance period. His style is cited as an influence of Pierre Puvis de Chavannes, Jean-Paul Laurens, and Paul Baudr. With his wife he wrote Italian Cities (1900) and edited Vasari's Lives of the Painters (1896), and was well known as a lecturer and writer on art. He became president of the Society of Mural Painters, and of the Society of American Artists.